TV

TV: Kockarnas Kamp

Den här ”recensionen” kommer väl ungefär sju år för sent, för det var 2012 som Kockarnas kamp hade premiär i TV4. Men vad är väl tid? Mer än en påminnelse om allt vi missat och hur fort åren går. Insert Munch-emoji!  

Jag har alltså aldrig sett kock-programmet alla talar om. För att göra en lång historia kort så beror det helt enkelt på att jag tittar rätt lite på tv (iallafall om man jämför med vad alla andra har på gång i sina kanaler). 

Men i år har jag gjort Kockarnas kamp till veckans event, för när jag såg en trailer och insåg att alla kockar jag varit minsta nyfiken på under de senaste åren är med ville jag inte missa en sekund. Jag läser att folk är sura för att inga kändisar är med. Jag älskar att inga ”kändisar” är med. ”Och hur kan man ha missat stjärnor som Sebastian Gibrand och Daniel Höglander om man är det minsta intresserad av vad som händer kring matscenen”, muttrar jag surt men förstår samtidigt att folk i allmänhet nog inte är sådär superintresserade av mat så att de kollar in Bocuse dÒr-tävlingar och ambitiösa restauranger som Aloë. De vill ha mer av söta medievana människor som Roy Fares och Per Morberg. ”Hoppas de här kockarna kan få bli nya kändisar då”, funderar jag, och ”att de kan bevisa för alla att man inte behöver synas hela tiden och överallt för att vara duktig på mat”. 

När showen drog igång för ett par veckor sedan satt vi alltså hela familjen bänkade framför tv: n med popcorn-skålen inom räckhåll. ”Så kul att få lära känna de här personerna utifrån deras matlagning tänkte jag, och att få se hur de arbetar på riktigt!” ”Vill veta allt de kan om matvärlden” hann jag också tänka innan någon svarade Ungern på en fråga om vilken land rösti och fondue kommer ifrån. Hur kan man ens tveka på det?! hojtade jag högljutt från soffan. 

Jag kunde ju ganska snabbt alltså konstatera att mina förväntningar inte skulle infrias helt och hållet, men att det inte gjorde så mycket för det var ju ändå ett ganska trevligt tv-format vi hamnat i. 

Vad jag däremot märkte medan jag tittade var att jag verkligen var sist på bollen när det kom till programmet. Deltagarna har full koll på vad som kommer hända i de olika avsnitten, vilka tävlingar som kommer utspelas i ladan och hur mycket blod de kommer behöva offra. Den genomsnälla programledaren Pär Lernström eldar på om vassa knivar medan han leder in hela gänget i ”kontrasternas säsong” till skådespelet och höjer förväntningarna. ”Kontrasternas säsong” anspelar alltså på att deltagarna är en blandning av kockar som 1. har gjort mattävlingar till sitt liv eller 2. kockar som aldrig har tävlat överhuvudtaget. En kul blandning tycker jag, men på många sätt är de flesta av kockarna ändå väldigt lika. I ålder och smakpreferenser, vilket kanske inte blir hellyckat när de även ska agera domare i en sekvens i programmet. Då är det såklart svårt för en klassiker som Walter Traub att nå deras smaklökar. 

Nu kanske det är höga krav att som förstagångstittare sju år senare också be om att slippa bli spoilad av ett etablerat koncept, men borde man inte kunna byta ut tävlingarna då och då så att både tittare och deltagare blir överraskade? Och kanske skulle man kunna vara lite mer här och nu, istället för att hänvisa till tidigare säsonger där folk bryter av vispar och tydligen skär sönder sina händer? Bara en tanke. 

Men jag förstår direkt varför programmet blivit så älskat, det är en trevlig kompott av allt. Hade jag fått välja hade jag gärna sett längre intervjuer med deltagarna, vill veta ännu mer om deras liv. Och gärna någon tävling till, eller i alla fall fler bilder på hur snabbt de arbetar, eller hur de arbetar med sina råvaror och verktyg. Som det är nu blir det för lite av båda, som om man försökt tjoffa ihop Stjärnorna på slottet och Fångarna på fortet i samma program och ingenting blir varken hackat eller malet. 

När såsduellen är avgjord (där juryn är rörande överens, som jag trodde. Tänker att de delar samma vurm för modern matlagning?) känns det därför nästan snopet! Men å andra sidan är jag fylld av kärlek till programmet old grand chef Walter Traub och ”nykomlingen” Marion Ringborg. Så älskvärda och fina personer med spännande berättelser. Ja, känner faktiskt kärlek för alla som är med, men Marions öppna sätt och djävlar anamma är så direkt att jag inte kan värja mig. Hejar på henne, men om inte Sebastian Gibrand vinner äter jag upp en hatt. Har aldrig sett en sån vinnarinstinkt och skicklighet när det kommer till tävlingsmomenten. Å andra sidan verkar tävlingarna inte alltid handla om just det, men jag satsar mina pengar på honom i alla fall. (Han talar iochförsig ut om borrelia i dagens kvällstidningar, vilket kan vara ett tecken på att han åker ut! men, men… Pengarna är redan satsade så ändrar mig inte nu.)

Vem tror du vinner?

Vinnare? Foto: Linus Hallsenius/TV4
Inlägg skapade 86

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade inlägg

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka upp