Smörskulpturer – konst eller reklam?

Visst är det lätt att avfärda smörskulpturer som ett bonnigt marknadsjippo eller ”kul” marknadsföring för valfritt mejeribolag, för det är ju ett slags spektakel. Ett fantastiskt spektakel, om du frågar mig som älskar smör, men ändå ett spektakel. 

Men det var faktiskt som marknadsföringsgrepp som smörskulpturerna kom till från början. Under den amerikanska bomullskrisen i slutet av 1800-talet försökte bondmororna på alla sätt få uppmärksamhet för just sin bytta smör som de sålde längs med vägen för att dryga ut den magra kassan. Därför började de modellera det. För då blev det ju extra fint. Lite helghärligt sådär med en smörblomma på middagsbordet tänkte både säljare och köpare. De flesta av smörförsäljarna använde formar, men så fanns det en kvinna som var mycket mer hands-on med en pensel, ett slags sugrör och smörkniv. Hon mejslade varsamt ut djur, snäckor och ansikten med de finaste detaljer ur sin klutt och vann. Klart folk köpte smör som hade en unik form. Om man nu kunde välja. 

Caroline Shawk Brooks som den där kvinnan hette var väl egentligen rätt nöjd med sitt liv som bonde, men hon gillade också att skapa. Det hade hon alltid gjort. Redan i skolåldern lekte hon fram en skulptur ur en lerhög som fick lärarna att uppmuntra henne att hänga mer i konstsalen, så hon gick dit när hon fick tid och lust. Men med smöret i händerna hittade hon hem.  Hon förfinade tekniken under åren och hittade på ett bra sätt att hålla smöret kallt (figuren placerades i ett mjölkfat som i sin tur placerades på ett annat mjölkfat fyllt med is), så skulpturen kunde få ett längre liv. Och folk kunde inte få nog. De köade utanför hennes hus och flockades runt hennes verk när de ställdes ut på stan. 

Fascinationen för både Caroline Brooks och hennes smörskulpturer, som såg helt verkliga ut, blev bara större och större och hennes popularitet var ett tag så stor att hon blev en levande attraktion. Folk betalade för att se henne arbeta. På en timme fick hon fram ett så underbart porträtt att åskådarna tappade hakan. 

Caroline och hennes porträtt – i smör.

Samtidigt var det ju ingen som tog hennes konst på allvar. Smörskulpturer, bah! skrev konstkritikerna och drog smöriga skämt innan de bad henne gå över till ett mer bestående material. Hon lyssnade på dem, höll till och med på med marmor i Italien ett tag, men hon hävdade alltid att smör var ett oslagbart material. Och tackade det för att det hade gjort henne till den hon var. 

Tänk på det nästa gång du brer en macka. 

Till och med Big Bird passar bra i smör.
Inlägg skapade 86

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade inlägg

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka upp