Recension: Kokbok för grå dagar. Orange och rolig, men saknar sista knorren

Mathias Dahlgren (Jag behöver inte göra en ordentlig presentation va? Han är en av Sveriges mest kända kockar, den enda svensk som vunnit prestigefulla Bocuse dÒr och han driver Rutabaga, Matbaren och Sparrow Wine Bar Bistro.) har funnits i bokhyllan sedan urminnes tider. Han började med att guida mig genom sin experimentella fas där influenser från det spanska köket och dekonstruktion stod på menyn. På den tiden var allt petnoga och maten skulle serveras på nya sätt, ankleverbrulee var till exempel en självklar rätt. Jag gör fortfarande rabarberpaj enligt hans metod och i Bon Lloc-kokboken finns en gudomlig pumpacrème som jag alltid tjatar om att vi borde laga oftare. Vidare introducerade han oss för det naturliga köket och med varsam hand har han visat vägen in till det moderna nordiska sättet att tänka kring mat, det som idag är världsberömt och beundrat. 

När nu stjärnkockens senaste kokbok Kokbok för grå dagar… och en och annan stjärnklar natt (Bonnier Fakta) kommer ut kan jag inte bestämma mig för om det känns sorgligt att det verkar som om han har gett upp den avancerade matlagningen och eller om det är skönt att han verkar tillfreds med allt han har åstadkommit och kan slappna av. Kanske ska jag unna honom att få luta sig tillbaka och bara försöka sätta guldkant på de där grå dagarna med enkla medel? Det som alltså är boken idé. Det kan ju också bli bra. 

Boken är orange, så den piggar garanterat upp i mörkret och är lätt att hitta i bokhyllan. Det mjuka flexbandet med tygig känsla gör den skön att hålla i och riktigt snygg i all sin enkelhet blir den om man tar bort den lösa pappersfliken med bilder som går rätt över boken. Jag uppskattar också bokmärkestråden som finns där – bra kokböcker ska ha det så att man snabbt hittar tillbaka till dagens mathändelse. Så öppnar jag boken och upptäcker snabbt att jag hellre läser den i sovrummet än i köket. Mathias Dahlgrens texter som ackompanjerar recepten är nämligen både intressanta, roliga och undervisande. Han bjuder på tankar som känns hämtade direkt från dagboken, vi får ett par betraktelser från livet i skärgården, tips om tv-serien Tacons historia på Netflix, han avslöjar att purjolökssoppa får honom på gott humör och att han stör sig på basilikan i tv-serien Vår tid är nu pga basilika gick inte att få tag på ens på 1990-talet i Sverige. Han nämner också i förbigående att läser Jan Berglin, serietecknaren som skildrar vardagliga situationer på ett ytterst dråpligt sätt, och då faller pusselbitarna på plats. Det är såklart de referenserna han använt för att skriva citaten som  följer deppiga bilder från ett vardagligt, grått Sverige som också finns i boken. Jag myser i min pyjamas! Helt klockrent, skrockar jag ibland och visar alla som är i närheten vad jag fnissar åt.  

Texterna känns personliga och ärliga, här lägger Mathias upp sig själv på ett fat, försöker inte ställa sig in eller charma oss, utan bara är den han är. En ensam kock med hund som är småsur ibland, men som även gillar livets goda. Och efter 30 år i restaurangvärlden vet han exakt vad det är. 

Som receptbok betraktat vet jag däremot om jag blir så inspirerad som jag borde bli. Det är något med att det kanske är ganska krångliga rätter på ett sätt, eller att de tvärtom är för lätta och vardagliga. Märker att jag ganska snabbt bläddrar förbi de 150 första sidorna utan att bli sugen på något, visst en pasta pomodoro går väl alltid hem och ugnspannkaka är gott, wok med för den delen, men så där i slutet radar de upp sig, rätterna som jag kan tänka mig går hem hos hela familjen: En tortellini med brysselkål, en kyckling curry och fiskpinnetacos med tartarsås. Den sista kör vi när det verkligen kniper. 

Femte och sjätte gången jag bläddrar hittar jag ännu fler rätter. De grå dagarna verkar växa på en. 

Med morötter i högsta hugg. Foto: Thorn Ullberg
Inlägg skapade 86

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade inlägg

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka upp