Recension: Chez Wood. Vackert, drömmigt och präktigt.

Influencers som står som författare till kokböcker står inte superhögt i kurs i min värld, tycker liksom det är lite orättvist mot dem som brinner passionerat för matlagning att andra får göra bok bara för att de råkar ha en stor plattform. Nu är ju världen inte direkt rättvis, och jag fattar också argumentet att bara för att man är bra på att laga mat betyder inte det att man är bra på att skapa recept eller göra en tilltalande bok om mat. Sofia Wood, bloggaren och poddaren som har en bakgrund i mode- , konst- och designbranschen, är iallafall en person som jag gärna gör ett undantag för. Kanske beror det på att jag inte har följt henne alltför länge och därför fortfarande är himla nyfiken på henne. Kanske beror det på att jag mer än gärna förförs av hennes värld där man lagar saker som heter skrabbelucker och där varje dag känns som en nedtonad fest. Kanske beror det på att jag har läst och hört henne säga saker som jag skriver under på till 100%. Som det där med att ”det är okej att bara göra saker till 80%, för att spara både sig själv och sin omgivning, plus att de där sista 20 procenten ändå inte gör så stor skillnad för slutresultatet”. Så befriande! Tydligen är hon också väldigt matintresserad, Elsa Billgren som hon poddar tillsammans med går alltid hem mätt och belåten efter ett besök i det Wood-ska hemmet i Enskede.

Chez Wood (Norstedts) känns visserligen inte 80 procent någonstans. Boken andas hög ambition och noggrannhet och utstrålar både kärlek och lugn. Bildspråket är dovt och murrigt och man vill på riktigt kura ner sig i en fåtölj i ett hörn av det här hemmet och bara mysa loss. Boken är något ögat dras till, och den ber om att bli köpt. Så på ett sätt är jag inte alls förvånad att första upplagan sålt slut.

Kanske är det också som en livsstilsguide eller en bygga-vackra-hem-bok som Chez Wood funkar bäst. Sofia tipsar om hur vi skapar oss goda, hållbara, vanor, hur man ska dekorera sitt hem efter årstiderna ”häng girlander av torkad apelsin över tavlor i vintertid” och berättar om varför ett bord alltid blir trevligare om det ligger en linneduk över det (SPOILER: Det ger en mjukare känsla i rummet och dämpar ljudet av bestick). Hon pratar också om ljus, begagnat porslin och sitt gamla ärvda skåp där hon förvarar sina glas. Hon binder buketter och låter servetten prydas av en blomma. Oj, vad hon pysslar och duttar med sitt hem. Så är inte jag, och känner jag mig själv rätt kommer nog aldrig ha tillräckligt mycket energi kvar för att åstadkomma något ens i närheten av det Sofia gör. Jag är liksom glad om vi har servetter och ljus hemma. 

Kan också irritera mig på texterna som alla innehåller ett ”jag tycker” eller ”jag brukar”, utan att det kommer någon mer spännande historia eller sammanhang. Där märks den där blogg-bakgrunden av som mest, men det är en petitess i sammanhanget och jag fattar att de där jagen står där för att göra en så personlig och innerlig bok som möjligt, ändå ekar det lite tomt tycker jag.  Hade gärna sett att orden placerades i ett större sammanhang eller i en berättelse som landade i något mer än bara mat.

Recepten är enkla, bland annat får man klassiker som tomatsås (visserligen pimpad med burrata), frittata (för att bli av med rester) och hasselbackspotatis med smetana och löjrom (pga festligt). Att hon har med matminnet pasta med smör som recept säger väl också en del om vilken typ av bok det här är. Det är mysigt, fint, enkelt och vegetariskt. Inget fel med det, jag testlagade själv hennes version av Ribollita – en toscansk bönsoppa och gillade det. Och jag kommer garanterat inspireras av hennes crème caramel med doft av apelsin. Trots det får jag känslan av att boken framförallt kommer fungera som skådebok i bokhyllan. Den där som alla gäster fastnar för och tar ut och börjar bläddra i, för att vi som vanligt är sena med allt.

Med det sagt tror jag att det är en perfekt present till någon som ska, eller precis har, flyttat hemifrån och är sjukt pepp på att skapa sitt egna, lilla härliga hem. Har du en sån person i närheten ska du absolut slå in den här boken och sen bara vänta på att få en ny inbjudan till inflyttningsfesten så att du kan slå dig för bröstet medan du checkar av vilka av bokens tips som gått hem. Du kommer ju faktiskt få något riktigt trevligt att äta också. 

Duktiga Frida Edlund har fotograferat.
Inlägg skapade 94

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade inlägg

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka upp