”Donut worry, eat sprinkles”

I Sverige används det framförallt till glass. I USA fnyser man åt munkarna och cupcakesen om de inte är täckta av ett ordentligt lager. Konditorn Roy Fares rullar sina chokladbollar i det och i Australien häller man över så mycket man orkar på en skiva vitt bröd och serverar till mellis med orden; Varsågod här kommer ditt älvbröd (fairy bread)!

Vaknar igen när vi landar hårt i New York…

Kärleken till New York har hållit i sig genom åren; ibland har jag varit där i långa perioder och bott i olika kvarter för att staden på nytt ska kännas ny. Nu kan jag menyerna utantill på mina bästa ställen även där, och jag vet vilka av alla små matproducenter i Brooklyn som är värda ett besök, var bästa kaffet i Park Slope finns, var nudlarna är som bäst i China Town – och det gör mig absolut ingenting. För hela tiden händer nytt, av det bästa.

”And that’s the way the cookie crumbles”

Varje gång vi ska få gäster tittar jag först i en och samma bok om desserter. Boken är turkosgrön och ligger alltid i fönstret så man lätt ska komma åt den. På precis varje sida i boken stannar jag upp och tänker: Det här! Det blir perfekt! Sedan bläddrar jag vidare och tänker alltså samma sak på nästa uppslag. Ibland är allt så perfekt att jag inte kan bestämma mig för vilken chokladkaka, mousse eller glass jag ska göra och då bakar jag något helt annat istället. Men konditorn Dorotea Malmegård är alltid min största och främsta inspiration.

Grönsaken i huvudrollen

Om det är någon vi ska tacka för att grönsaker har fått en helt ny status är det Paul Svensson. Han har kört mantrat om att en blomkål kan vara lika fin och exklusiv som bästa oxfilén länge nu. På hans restaurang på Fotografiska museet i Stockholm har alla rätter det gröna i fokus. Hans kokböcker uppskattas för sitt samhällsekonomiska förhållningssätt: förvandla dina rester till fantastiska middagar, säger de.

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka upp