”Livet är en soppa och jag har en gaffel”

Northforks historia har precis bara börjat, men gaffeln (som vi refererar till i namnet, hehehe) har hängt runt i Europa sen 1300-talet och i andra delar av världen sen flera hundra år före Kristus! Det skulle man ju inte kunna tro. Speciellt inte när vi sitter till bords och jag upptäcker att bara hälften av familjen har greppat det där med bestick helt och fullt…

Pizzakalas på en tisdag

När det är föräldramöte, basketträning och allmänt kaos samtidigt finns det inget bättre än att försöka göra något kul av det också. Så barnvakten fick instruktioner om att servera pizza till middag. Till barnen och alla deras alla gäster som vi alltså lovat att ta hand om för att hjälpa de andra föräldrarna…

Salt, Fat, Acid, Heat

Det finns så mycket matprogram på teve nu så jag hamnar ofta i ett evigt bläddrande. Efter 45 minuters bläddrande och velande har jag tröttnat och känner mig mätt på mat-teve. Samma händer ofta när jag ska se film. Men, ibland så hittar jag ändå nåt spännande. Som till exempel Salt, Fat, Acid, Heat på Netflix.

”Donut worry, eat sprinkles”

I Sverige används det framförallt till glass. I USA fnyser man åt munkarna och cupcakesen om de inte är täckta av ett ordentligt lager. Konditorn Roy Fares rullar sina chokladbollar i det och i Australien häller man över så mycket man orkar på en skiva vitt bröd och serverar till mellis med orden; Varsågod här kommer ditt älvbröd (fairy bread)!

Vaknar igen när vi landar hårt i New York…

Kärleken till New York har hållit i sig genom åren; ibland har jag varit där i långa perioder och bott i olika kvarter för att staden på nytt ska kännas ny. Nu kan jag menyerna utantill på mina bästa ställen även där, och jag vet vilka av alla små matproducenter i Brooklyn som är värda ett besök, var bästa kaffet i Park Slope finns, var nudlarna är som bäst i China Town – och det gör mig absolut ingenting. För hela tiden händer nytt, av det bästa.

”And that’s the way the cookie crumbles”

Varje gång vi ska få gäster tittar jag först i en och samma bok om desserter. Boken är turkosgrön och ligger alltid i fönstret så man lätt ska komma åt den. På precis varje sida i boken stannar jag upp och tänker: Det här! Det blir perfekt! Sedan bläddrar jag vidare och tänker alltså samma sak på nästa uppslag. Ibland är allt så perfekt att jag inte kan bestämma mig för vilken chokladkaka, mousse eller glass jag ska göra och då bakar jag något helt annat istället. Men konditorn Dorotea Malmegård är alltid min största och främsta inspiration.

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka upp