När mat blev politik

Matprofilen Zeina Mourtada skulle bara göra reklam för sina nya kokbok Zeinas green kitchen – gröna recept från hela världen (som kommer ut i augusti) när drevet började gå. Instagram fylldes plötsligt av hatiska kommentarer om vilken hemsk människa Zeina är och det strösslades vilt med antisemitiska påhopp. Allt Zeina gjort var att räkna upp från vilka länder maten i kokboken har sitt ursprung i. Bulgarien, Korea, Ungern, Palestina, Mexico och Israel.

Just ordet Israel var den utlösande faktorn som fick det hela att gå bananas. Att Israel-Palestina-konflikten är infekterad på många olika sätt vet vi alla sen länge, men jag tror ändå att vi var många som blev förvånade över att just orden ”det israeliska köket” som term kunde utlösa såna känslostormar. Jag fattade, men fattade samtidigt inte.

Andra kockar (Läs Yotam Ottolenghi och Nidal Kersh) som också jobbar med det israeliska köket hyllas ju för sin kreativitet och lust och förmåga att skapa oväntade smakkombinationer. Och aldrig har det väl vurmats över den fantastiska matscen som uppstått i Tel-Aviv, där mellanöstern-köket och nordafrikanska rätter blandats med ryska och europeiska inslag, som nu. Det är vacker mat vi snackar om, som gjord för instagram-generationen, och den är lätt att göra vegetarisk vilket ju också är högaktuellt för tillfället. 

Det talas aldrig om att ”israelisk matlagning inte finns” eller att matkulturen i Israel är ”stulen” i alla fall, som på Zeinas kommentarsfält. Zeina skyndade sig att redigera sitt inlägg och bytte ut israeliska röror till ”judisk mat” istället. Jag tror faktiskt inte att det var just judisk mat hon menade om det inte finns recept på gefilte fisch i boken, eller den där grå, traditionella soppan som visserligen är god, men knappast brukar nämnas i kulinariska sammanhang pga ser ut som den gör… Lär ju snarare vara smarrig shakshuka hon vill få oss att tänka på? 

Zeinas gröna kök. Bild från Instagram @zeinaskitchen

Ett inlägg senare är det de palestinska pirogerna hon lyfter och kommentarsfältet är avstängt. Ännu ett par dagar senare skriver hon att hon (såklart) påverkats av reaktionerna och att hon kommer korrigera vissa saker tills boken kommer ut. ”Inga recept kommer att försvinna men jag ska kolla över vad jag kan göra för att det inte ska vara såhär laddat” skriver hon. Zeina vill inte hålla på med politik, eller tänka på vilka bokstäver hon använder när hon skriver om det hon lagar, hon vill sprida matglädje förtydligar hon till oss via bokförlaget när vi frågar om efterspelet. 

Visst kan man snacka om mat som politik – den aspekten finns ju alltid någonstans när det kommer till mat och vill man ta på sig de glasögonen kan man hitta kontroverser i allt man stoppar i sig. Mat är mer än något man bara äter – i vissa länder finns knappt mat när den i andra delar på jorden finns i överflöd. Mat kan vara förbjuden för vissa folkgrupper och utesluta andra. Utifrån mat kan man diskutera identitet, religion, kultur och historia. 

Jag börjar tänka på baguetterna i Frankrike vars pris aldrig får överstiga 1 euro för att man bestämt att det är allas rättighet att ha råd att äta sig mätt på bröd. Typiskt bra politik! Sen minns jag de freedom fries som amerikanerna döpte om sina pommes frites till. Ett tag under 1990-talet vägrade de ta ordet french i sin mun (pommes frites heter ju french fries i USA) eftersom Frankrike inte gick med på USA s sida i Irakkriget (pga fransoserna hade egna oljeintressen där). 

Jag frågar mathistorikern Richard Tellström om han känner till fler exempel på när specifik mat blivit politisk: 

– Jo det finns en lång tradition av maträtter som blivit laddade på grund av av krig och konflikter. Inte minst har livsmedels- och maträttsbojkotter varit vanliga sedan första världskriget fram till idag. Bland annat får inte palestinska kokböcker säljas i Israel för det uppfattas som ett erkännande av Palestina som ett eget land (och vice versa). Det samma gäller tibetanska kokböcker i Kina.  

– Under Första Världskriget bytte surkålen namn i USA då man hamnade i krig med Tyskland; från Sauerkraut till Liberty Cabbage! 

Frihet i en liten burk.

– I Sverige bojkottades franska viner i mitten på 1990-talet i protest mot de franska kärnvapenproven i Stilla havet. 

Han säger att listan kan göras lååång. 

Men jag hoppas att Zeinas bok inte kommer finnas med på den listan. Hoppas istället att boken kommer göra succé för att den innehåller fantastiska recept som får folk att äta godare och att Zeina ska känna sig fri att använda både det palestinska och israeliska köket som inspiration och inte heller behöva hymla med det. Låt oss bryta lite bröd tillsammans och njuta över att det finns en himla massa smaker att överraskas av istället. Ska vi komma överens om det? 

Foto: Ulrika Eklund
Inlägg skapade 57

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade inlägg

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka upp