”Livet är en soppa och jag har en gaffel”

Northforks historia har precis bara börjat, men gaffeln (som vi refererar till i namnet, hehehe) har hängt runt i Europa sen 1300-talet och i andra delar av världen sen flera hundra år före Kristus! Det skulle man ju inte alltid kunna tro…

Gaffeln uppfanns nu inte för att vuxna skulle behöva tjata på sina barn om att den ska användas, men en tröst för utmattade föräldrar är att det länge var oklart exakt hur den skulle brukas. Inte ens intresserade vuxna lyckades klura ut det. De första gafflarna var gjorda av trä eller djurben och var helt enkelt till för att fiska upp köttbitar ur en gryta. När gaffeln blev ett bruksföremål i hemmen kom de fortfarande med tydliga instruktioner i stil med: ”Man bör inte försöka äta soppa med en gaffel” för att ingen skulle behöva göra fel och skämmas. Det var heller inte helt ovanligt att middagsgästerna på 1700-talet fiskade upp matbitar med fingrarna för att sen spetsa dem på gaffeln (för att de så gärna ville äta som kungar och drottningar). 

Italienarna var de som var mest nyfikna på gaffeln och snabbt hittade ett sätt att använda den på. De hade nämligen länge letat efter ett föremål som skulle hjälpa dem att göra pasta-ätandet enklare och med gaffeln hittade de äntligen det där verktyget som lätt snurrade upp spaghettistrån på ett perfekt vis och gjorde tuggorna än mer delikata. 

En gaffel i Star Wars universum.

Men faktiskt har gaffeln haft det rätt motigt sen dag ett; den har fördömts av kyrkan som ett djävulens redskap, eftersom folk med livlig fantasi tyckte den liknande en eldgaffel som ju är underjordens favoritvapen. Man har också dömt ut den som ett meningslöst modefenomen och förbjudit den i kloster för att den ansågs vara en syndig lyxartikel. Att använda gaffel tyckte de var ett uttryck för överdriven jordisk fåfänga. Präster har sagt saker som: ”Gud skulle väl aldrig ha gett oss fingrar om han hade velat att vi ska använda gafflar”. Kyrkans män gick så långt att de skyllde på gaffeln och Guds straff när en venetiansk prinsessa dog i pesten. ”Där fick hon för att hon var så fåfäng som inte ville ta på sin mat”, sa de. När andra dog i samband med en måltid skyllde de också på de där förbenade gafflarna. (När dödsfallet i själva verket ofta berodde på förgiftning. Av någon anledning gillade de att experimentera med dödliga örter i de finare husen förr i tiden).

I England ansågs gaffeln vara omanlig, och in på sent 1800-tal åt den brittiska flottan enbart med kniv. Och kung Louis XIV förbjöd sina barn att äta med gaffel för han tyckte den var lite löjlig.  

Under 1960-talet skrev Charles Simic en dikt om en gaffel där han beskriver den som ”en pryl som måste ha krupit upp från helvetet” och ”lik en fågelfot som hänger runt en kannibals nacke”. Saker som får en att tappa aptiten på en gång, jag känner att jag inte kommer kunna se på en gaffel på samma vis någonsin igen ju. 

Det var en trend då, att få vardagsföremål att verka äckliga. 

I Sverige har vi bara ätit med gaffel sen mitten på 1800-talet. Det är inte alls länge, så inte undra på att vi fortfarande har ett och annat att lära om hur vi ska använda alla bestick. 

Inlägg skapade 98

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade inlägg

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka upp