Konsten att fritera allt

Kl 14. 34 Kokboksavdelningen i bokhandeln. 

Jag velar fram och tillbaka mellan hyllorna och borden. Nej, jag vet såklart inte exakt vad jag är ute efter, men jag tänkte att det nog skulle ge sig när jag väl stod där och såg den perfekta boken. Den som skulle fresta mig att vilja laga något NYTT till middag, istället för att gå på instinkt med pasta eller soppa, pga torsdag. 

Men böckernas titlar synar mig upp och ner med en kall blick och tjuter sedan om att de vill få mig att äta hälsosamt. Bli en sund person! Eller så tycker de att jag borde ägna mig åt odling och självhushåll. Kanske äta mig snygg. Skippa socker, ugn och vete. Alla vill de uppmana mig att bli någon jag inte är. 

Så det är ju skönt att det nu äntligen finns en bok som talar direkt till mitt hjärta, som vet vad jag alltid är sugen på och som inte är nyttigt på något sätt. Så befriande! Såna böcker måste också få finnas, för de får iallafall mig att må bra.  Jag talar om Friterat (Norstedts) av Paul Kühlhorn och Eva Liljefors

Paul och Eva träffade jag första gången för många år sedan. Vi skulle se Sagan om ringen på bio med ett helt gäng och de ordnade en förfest för att kvällen skulle bli ännu mer oförglömlig än vi kunde föreställa oss. Det var en så bra förfest. På teven rullade den animerade Sagan om ringen-filmen och Paul gick runt bland gästerna med en bricka och bjöd generöst. ”Ta en lembas ”(alvbröd), sa han. I den verkliga världen var det drömmar som låg där på kakfatet, men Paul sålde illusionen bra. 

Just den scenen har för alltid etsat sig fast i mitt minne. Jag tyckte, och tycker fortfarande, att det är exakt så man ska leva sig in i sina fantasierna. Och att man borde göra det oftare. Numera härmar jag det där ibland och kan ordna en fransk afton en vanlig onsdag, bara för att pigga upp. Då tar vi på oss baskrar, köper en baguette och lyssnar på chansons medan vi bryter på låtsasfranska och äter en kyckling med pommes frites (rena smaker är typiskt franskt kök har vi enats om). 

När Paul dök upp i tv-programmet Mästerkocken och friterade pommes frites så det stod härliga till med hela svenska folket, kändes det ändå naturligt eftersom jag ju visste hur han går all-in i saker han gillar. Gud vad jag hejade på honom och så nesligt att han åkte ut på en japansk rätt. Han som älskar allt som är japanskt. 

Ge mig fish taco ikväll! Foto: Bianca Brandon Cox

Sedan dess har jag väntat på en middagsinbjudan (SKOJA!) och på kokboken. Visste ju att den skulle dyka upp någon gång eftersom Paul och Eva till vardags jobbar tillsammans som grymma formgivare och Eva illustrerar superfint och roligt och de båda ÄLSKAR mat. 

Boken Friterat känns verkligen som en present. Den är färgglad, lekfull, bubblig och entusiasmerande. Fritera potatis – det är gott – berättar den för mig. Eller en fisk, för fish tacos är så sjukt smarrigt. Eller fritera vad som helst för friterade desserter är det bästa!

När jag tittar igenom recepten blir jag både hungrig och nyfiken. Ja, jag måste nog testa att fritera en Snickers för om det inte är sinnessjukt gott skulle man inte varna för det i Skottland. Donuts blir jag alltid glad av och i boken presenteras alla smaksättningar man kan drömma om.

Kanske får jag här det perfekta receptet på falafel också? Som jag har letat…

Jag kallar den här ”Beslutsångest” eller ”Äsch jag tar alla” Foto: Bianca Brandon Cox

Friterat är en kokbok för den som gillar att njuta – både av läsning och måltiderna!

PS Undertiteln Konsten att fritera allt kanske är aningens missvisande, för så märkliga saker har inte doppats i olja här. Jo kanske avokado. Det har jag nog aldrig ätit friterat…

Inlägg skapade 98

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade inlägg

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka upp