”I am a lost girl from Neverland, usually hanging out with Kockums pans”

Jag har inte varit på ett enda landställe där de inte dykt upp; de emaljerade grytorna och serveringsfaten. 

När jag var liten borstade vi barn tänderna vid en emaljskål som stod ute på ett bord i trädgården. Där stod vi, fast vi lika gärna kunde ha gjort oss färdiga för natten inomhus, men jag tror vi gillade att låtsas att allt vi såg omkring oss var vårt. Hagarna, himlen, solnedgången och katten som strök runt knuten. 

I timmar stod vi där med tandborstarna i högsta hugg och gnuggade framgaddarna, för vi tävlade om vem som kunde borsta längst. Vi var två väldigt envisa barn så det fanns verkligen tid att memorera den där flagade skålen med grå spår i sig som jag ändå tyckte var så fin. Den hade en grön kant och såg ut att ha stått där i all evighet, så bra smälte den in i omgivningarna. Och extra magisk blev den när jag till slut kunde spotta ut och utse mig själv till kvällen mästare!

”Såna där ska jag ha när jag blir stor” tänkte jag en kväll mitt i tandborstningen. Var skålen kom ifrån eller vem som tillverkade den funderade jag aldrig vidare på. Jag var ju typ nio, då tänker man väl aldrig på sånt? Har heller inte skaffat det där stället där de emaljerade kärlen skulle ha sina självklara platser, så det har inte blivit direkt aktuellt att ta reda på. Men så såg jag en annons från Kockums jernverk och allt kom tillbaka till mig. 

Det var de som stod bakom den där lantliga drömmen och nu i höstas återlanserades märket, allt för att Rickard Andersson, som står bakom nysatsningen, hade hittat en gryta som hans mamma hade lagat hans favoriträtter i:

– Mamma hade både en stor 10 liters gryta och en stekgryta. Stekgrytan använde hon ofta till långkok. Den större grytan som jag egentligen fick iden ifrån användes mest till pasta och potatis när det var lite folk på besök. 

Såhär snyggt kan det se när man bakar äpplepaj. Har dock aldrig hänt hemma hos mig…

– Jag har alltid tyckt att Kockums produkter varit fina men jag visste knappt något om dem, det var när jag tog hem grytan för att jag tyckte så mycket om den som idén om en återlansering kom.

När jag hör ordet Kockums får jag upp en inre bild på ett båtvarv. Hur tänker ni kring namnet Kockums jernverk? 

– Kockums var ett utav Sveriges största industriföretag, ett konglomerat som sysslade med flera olika verksamheter. Det har gjort namnet Kockums mer känt än det hade varit möjligt om de bara sysslat med hushållsprodukter. Utan namnet Kockums Jernverk i ryggen hade jag inte startat företaget. Det finns ett djup och en historia i Kockums som är så oerhört viktig att bibehålla och sprida.

Hur balanserar man nostalgi och modernitet i köksvärlden? 

– Det är en stor utmaning att balansera nostalgi och modernitet. Vi har moderniserat och förfinat färgskalan. Tittar man på crémefärgen till exempel, var den tidigare färgsättning mycket gulare och kanten hade en mörkare nyans av grönt. Gällande formen har vi hämtat inspiration från det tidigare sortimentet. Målet har varit att anpassa intrycket utan att kompromissa med de historiska formerna.

– Vår strävan är att det traditionella och klassiska ska möta det nya och moderna med en tydlig skandinavisk prägling. Där kvalitet, historia, färg och hantverk ska stå för våra produkter. Vi använder oss av material som är anpassade för dagens spisar och kök. Det gjorde även Kockums förr i tiden eftersom högkvalitativt kolstål fungerar på induktion. 

Vad lagade du själv senast i en Kockums-gryta? 

– Än så länge har vi bara grytor som man kan koka i så sist var det en pasta och då blev det en carbonara. 

Inlägg skapade 62

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade inlägg

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka upp