”It’s such a gorgeous sight to see you eat in the middle of the night”

Förra året skrev jag en bok om relationer, Kärlek på allvar (Norstedts), tillsammans med terapeuten Daniella Gordon. Eftersom Daniella är briljant, och jag knappast, pre terapi, varit någon förebild vad gäller relationer så var det hon och inte jag som stod för den mer vägledande biten av boken. Jag å min sida skulle mer skriva om definierande moments i mitt tidigare kärleksliv och sedan ställa frågan till Daniella om hur jag egentligen borde ha gjort.

Under skrivandet kom jag på mig själv med att tänka på mat just hela tiden; inte så att jag var hungrig, utan mer matminnen som definierade just de där ögonblicken jag sökte efter. Till exempel hur jag åt svart ris med stekt aubergine och tahini(!) varje kväll i nio veckor efter ett relationshaveri. Eller hur falska de här hembakade lussekatterna känns nu i efterhand när han visade sig vara så fel (dessutom snåla på saffran). Och hur jag aldrig kan ens titta åt moules frites utan att få en nervös klump i magen. Just detta kan jag inte helt sätta fingret på men det kan ha något att göra med en tonårskärlek, en Frankrikeresa och en isländsk tjej som tonårskärleken visade sig också vara ihop med. Och alla tre åt vi moules frites ihop.

Men så är det ju också åt andra hållet. Fina varma minnen av förälskelse och pirr. Som när min kärlek bjöd mig på korv i ugn och potatismos (bland det värsta jag kan tänka mig att äta, men just då ljuvligt). Den där kvällen när vi kom hem från BB med lilla bebisen och hur makalöst god pizzan och glaset med rödvin smakade. Jag kan på riktigt återskapa just den smaken.

Gastronomisk romantik i Annie Hall.

Det lustiga är att jag under skrivandet upptäckte att jag inte alls kom ihåg exakt vad som egentligen sades, hände, eller ens var vi befann oss under de här fasansfulla och vackra stunderna. Det som dröjde sig kvar var just maten som ramade in sammanhanget och smakerna som uppstod. Det är ju det härliga med mat – hur det kan berätta historier och väcka minnen. Prova att fråga någon du känner, så verkar det alltid komma en liten fin historia.

Marie, till exempel. När hon träffade sin man berättade hon för honom att hon alltid hade önskat sig pannkakstårta till frukost på sin födelsedag. Varje år när hon var liten fick hon visserligen fin tårta på sängen, men aldrig pannkakstårta. Men så valde hon kärlek med omsorg och nu får hon en fantastisk liten pannkaksbakelse på sängen varje födelsedagsmorgon. Hur fint?

Men det finns så mycket mer att fundera över på ämnet kärlek och mat: Skulle jag till exempel kunna älska någon som gillar rädisor eller inte gillar kaffe? Eller nån som, smärtsamma tanke, inte gillar att äta? Och hur smakblind kan kärleken egentligen bli – Varför tycker jag till exempel att det är urgulligt att min kille äter riskakor på nätterna, och varför blev min ölhatande vän plötsligt öldrickare när hen blev ihop med en bryggare?

Och, slutligen, om Marie inte får pannkakstårta på sin födelsedag nu – betyder det att kärleken är slut? Happy Valentines!

Bilden på den fina pannkakstårtan kommer från Arla och här finns receptet!

Inlägg skapade 48

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade inlägg

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka upp