Going bananas

”Är det en banan du har där i fickan, eller är du bara glad att se mig?” 

Det var när skådespelaren/vampen Mae West fick poliseskort hem någon gång under 1930-talet som orden slank ur henne. Fast då var bananen utbytt mot en pistol. Jag vet inte vad som hände sedan i den historien, om polisen fick följa med in på en kopp te eller hur det gick, men av någon anledning får uttrycket mig att le. Varje gång. Det är liksom så oskyldigt och ekivokt på en och samma gång. 

Kanske är det just på grund av bananens roliga form som den så ofta förekommer inom popkulturen. Ta bara Bananer i pyjamas. Eller Sean Banan! Eller konstnären Andy Warhols banan som pryder Velvet Undergrounds kultförklarade debutalbum. I den första tryckningen stod texten ”peel slowly and see” tryckt bredvid och gjorde man det (det var liksom som ett klistermärke som var dyrt och krångligt att tillverka och försenade lanseringen) fick man se en rosa, naken banan därunder. 

LOL!

Skalade långsamt och hittade en rosa banan.

Vad som inspirerade Warhol till banantrycket var som alltid något han sett någon annanstans. Den har visat sig vara snodd från ett sånt där klassiskt, billigt askfat i plåt. Ni vet som bilfirmor brukade dela ut gratis förr i tiden som reklam för sig själva. 

Sångerskan Josephine Baker gjorde sig ett helt nummer på bananer när hon 1926 tog på sig en banankjol, tillverkad av 16 gummibananer, äntrade scenen (uppifrån en palm!) på teatern Folies Bergère i Paris och blev en världssuccé. Efter det såldes tusentals dockor i banankjolar över hela Europa. 

Även om hon på ett sätt lekte med den rasistiska bilden av svarta kvinnor, gjorde hon den till sin och vände den mot sin publik. Med tiden blev Josephine Baker en person som kom att stå för civilkurage, mod och stil. Exakt såna som modevärlden aldrig kan få nog av, så i Pradas vår/sommarkollektion 2011 fanns där en kjol med bananer på som en hyllning till henne. Alla ville ha den och Vogues legendariska chefredaktör Anna Wintour bar den under modeveckan i Paris. 

Clowner och alla som spelat Mario Kart någon gång har väl halkat på ett bananskal, men den som gjorde ”skämtet” stort var Billy Watson som i början av 1900—talet tog med det i en teaterfars. Hur han kom på att det var ”kul”? Han såg det hända, men gjorde inget för att hjälpa till! 

I verkligheten har bananen haft en viktig roll under alla tidsåldrar. I Peru har man hittat bananblad i inkaindianers gravar – vilket har tolkats som att bananer var viktiga religiösa symboler. På en annan kontinent offrade man gröna bananer till Buddha. I Afrika användes bananens växtsaft till att göra mäktiga mönster på tyg, och bananfröna blev till halsband. I Japan vävde man, under 1200-talet, insidan av kimonos med hjälp bananfiber .

Bananen är ett så bra allsidigt bär! (Ja, det är ett bär, även om det låter lika konstigt varje gång.) och helt outstanding när man vill laga enkla desserter. Gino till exempel. Eller Ferran Adriàs (elBulli-mannen ni vet) geniala superlätta Bananer med lime från boken The Family Meal – Home cooking with Ferran Adrià. Receptet är för övrigt hela anledningen till att det här inlägget kom till. 

Ferran Adriàs Bananer & lime (2 personer)

  • 2 msk socker
  • 3 msk vatten
  • 2 bananer
  • En halv lime

Gör så här:

  • Häll sockret och vatten i en tjockbottnad kastrull.
  • Värm försiktigt upp vattnet tills sockret har lösts upp.
  • Häll sockerlagen i en tallrik och låt svalna. Riv sen ner limens skal och pressa i limesaften i sockerlagen.
  • Skala och skär upp bananerna i tunna skivor och lägg ner dem i sockerlagen. Ställ in allt i kylskåpet där de får marinera i en timme.
  • Servera med sockerlag och lite grädde om man gillar det.
Inlägg skapade 94

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade inlägg

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka upp