Friday I´m in love: Romanaktuella Emma Hamberg

Säg mig vad du äter så ska jag berätta vem du är. Vi har frågat våra favoritpersoner om deras bästa matminnen och deras värsta smaker. Den här veckan berättar författaren Emma Hamberg om sitt bästa recept mot sorg, vad man ska äta när man är sådär löjligt nykär, och så får vi receptet på de där älskade kålfrikadellerna med ättika och sirap …

En sak – förutom att vi gillar mat, Södermalm och chokladpraliner med likör – har vi gemensamt, jag och Emma Hamberg. Vi har båda jobbat på VeckoRevyn i ett år av våra liv. Men Emma hann såklart, till skillnad från undertecknad som mest identitetskrisade, göra en del vettigt under sin tid. Till exempel var hon chefredaktör och bestämde att Fröken Sverige-tävlingen var sjukt mossig. Bort med den. Sen var hon ju serietecknare också och gjorde den när det begav sig omåttligt populära serien Singel i stan som sedermera blev bok. Sedan detta 1990-tal har Emma Hamberg jobbat på P3, till exempel på Ketchup som hon startade, varit programledare för Go´Kväll, skrivit kokböcker med sin vapendragare Anette Rosvall och gett ut ett antal egna romaner som t ex Generation Smurf, Baddaren, Late Bloomer m fl.
Det har alltid sett så härligt ut, Emmas liv. Man har liksom sett henne där på Söder med sina tre coola döttrar och det har alltid strålat nån slags livsglädje om henne. Men så kom boken Resten av allt är vårt (Piratförlaget) och man förstod att mitt i allt det härliga och bubbliga hade Emmas liv vänts uppochned och blivit nattsvart i några år. Hennes make och livskompis Agi blev svårt sjuk och inget blev någonsin detsamma igen. Det är en konst att lyckas skriva om ett sådant allvar och ändå låta den där humorn och bubbligheten lysa igenom utan att det blir käckt och ytligt – men den balansen klarar Emma. För att den är genuin inbillar jag mig. Och kanske en överlevnadsstrategi. Och det är nog just den där förmågan att beskriva det mörkaste mörka med en dräpande självdistans och lätt humor som gör att hon känns minst lika relevant idag som då när slopade Fröken Sverige-tävlingen på VeckoRevyn.
Ordet livsnjutare ligger nära till hands när man tänker på Emma Hamberg och i det ingår såklart alltid mat. Stora middagar med många vänner vid bordet, kålfrikadeller och ett glas vin som hon inte har en aning om varken år eller druva på – då myser den här Fredagsförälskelsen.

Avsluta meningen: Äta bör man …
– Annars kommer livet bli både kort och vansinnigt tråkigt.

Vad har du för förhållande till mat?
– Jag skulle säga att mitt förhållande till mat är totalt avspänt. En sån där trygg relation där alla vill varandra väl och ingen kan göra bort sig och det är högt i tak och framför allt jävligt njutningsfullt. Hade maten varit en kille hade jag frågat chans direkt!

Vilken del av menyn är mest intressant: förrätt, huvudrätt eller dessert?
– Se mig som kakmonstret. Jag vill ha ALLA kakor. Och ALLA rätter! Min mättnad är min enda fiende och tvingar mig ibland från att inte mäkta med det sista. Men jag är en tuff motståndare.

Favoritrestaurang i Sverige?
– Nej, nej, det kan jag omöjligt svara på. Jag går igång på allt från konstiga små korvkiosker som mest serverar surkål till enorma, glittriga schabrak som öppnar ostron under kristallkronor. Men mest av allt älskar jag små krypin med jazzband som spelar mjukt och mat som serveras med ett skönt garv på slitna bord med stearinljus.

Din nya roman Resten av allt är vårt handlar om en tid i ditt liv som måste ha varit helt vansinnigt sorglig och hemsk. Vad ska man äta tycker du när livet är som värst och man är sjukt less på allting?
– Jag tillhör ju den skaran människor som inte kan äta så mycket när jag är ledsen. Och när jag väl äter något bränner min kropp upp allt på en sekund. Så då är jag inte bara ledsen, utan dessutom rangligt mager. MEN! Jag brukar överleva på detta: ett riktigt gott och vitt surdegsbröd som jag skivat och fryst in. Rosta två skivor, bred på rikligt med välsaltat smör och Nutella. Koka kaffe och värm mjölk. Ät och drick människa! Sedan slänger jag i mig någon morot för vitaminerna under dagen. Efter det blir jag sakta mig själv igen.

Har du något matminne från den tiden som för en stund ljusade upp livet en aning?
– En vän till mig hade precis startat en persisk restaurang med sin bror. En riktigt bra restaurang dessutom. Varje kväll budade de över en låda med mat, som skulle räcka till mig och mina ungar och alla släktingar som bodde hos oss när det stormade som värst. Jag kunde inte äta mycket, men jag fylldes av en sån tacksamhet. Det mättar nästan lika bra som mat ibland.

På tv ser man ofta att grannar och vänner kommer med mat när någon går igenom något svårt. Var det så för dig med? Vad kom de med för mat? Och var det en bra eller jobbig sak?
– Förutom de där lådorna med mat från min väns nya restaurang fick jag annan hjälp också. Mina föräldrar handlade och lagade mat. Mat som jag blev trygg av, som jag är uppvuxen med. Det värmde på alla tänkbara sätt. Vänner kom förbi och stoppade i oss alla olika bakverk, så vi inte skulle försvinna mitt i den där hemska förbränningen. Jag tyckte bara det var bra. Jag kände ingen press, jag kunde bara sitta där och stirra och äta. Och oftast bad jag mina medmänniskor att berätta om andra saker, som inte hade med hemskheter att göra. Vardagliga grejer de hade för sig. Det var så oändligt skönt att få höra om vardag, att den fanns där någonstans. Även om min vardag inte existerade längre. Inte som jag kände den sedan tidigare i alla fall.

Sedan blev du ju jättekär och så blev livet roligare igen. Vad är den bästa nykär-maten?
– NYKÄR-MAT! JA! Allt som man kan börja och sluta äta och börja igen och sluta igen och åter börja att smaska på framåt småtimmarna. Det måste vara mat som klarar av pauser för kyssar, plötslig dans, titta i fotoalbum, stirra varandra i ögonen alldeles för länge och så vidare och så vidare. Man är ju en totalt flippig människa som nyförälskad och kan egentligen inte fokusera på något annat än den där varelsen man fått upp ögonen och hjärtat för.

Finns det någon mat eller dryck som fortfarande gör dig sorgsen, eller kanske glad för att du minns bra saker med din ex-man?
– Massor! Jag är så glad över min ex-man och allt fint och stort och jobbigt och häftigt vi haft tillsammans. Han är en del av mig och kommer alltid att vara. Vi blev verkligen vuxna tillsammans. Hans klassiska recept vid namn Pappa Agis mozzarellasås är en klassiker. Inte bara för mig och våra barn, utan för en massa andra människor. Jag hade det receptet i en kokbok jag gjorde och jag får fortfarande glada tillrop om den där Mozzarellasåsen.

Vilken mat associerar du med sorg?
– Smörgåstårta. Missförstå mig inte, jag gillar smörgåstårta! Men för mig viskar den alltid lite om begravning.

Vad äter eller dricker du för att få inspirationen att flöda när du skriver?
– Jag är ju författare och sitter ensam hela dagarna och skriver, skriver och… skriver! Så på kvällarna, när alla man gillar börja dyka upp från skolor och jobb, då är jag enormt sugen på att umgås (de där andra är lite tröttare tyvärr, men jag gör allt för att pigga upp dem!). DÅ börjar min boost och inspiration och jag lagar massa mat och bjuder hem folk eller bara hänger med mina ungar och deras kompisar. För att boosta mig själv. Men vi äter nästan alltid och alla kvällar är väldigt många hemma hos mig, så grytor, soppor och pastasåser dominerar stort. Min indiska palak panir är riktigt bra, för att inte snacka om kålsoppan med frikadeller eller den där köttfärssåsen som jag sätter på kokning redan vid två på dagen. Fördelen med att jobba hemifrån är ju det där med att saker och ting kan börja riggas redan efter frukost… Bra både för ekonomin och ljuvligheten. Och inspirationen!

Vilken barndomsrätt kommer du alltid hålla högt och varför?
– Min pappas kålpudding. Jag älskar den intensivt. Han gör en alldeles egen sås med sirap och ättika som slår alla andra såser jag ätit i mitt liv. Och det är många såser. Jag är nämligen en såsälskare av rang. Min pappa lagar alltid denna kålpudding när jag kommer ner till deras torp i Västergötland.

Vad är det konstigaste du ätit?
– Surströmming är konstant konstigt. Jag kan omöjligt förstå vad som händer varje gång någon bjuder mig på det. Konstigare blir det faktiskt inte.

Vad ska din kille laga för att göra dig glad?
– Min kille är svinbra på att brassa käk. Men framför allt är han inte så noga med vilken veckodag det är. Det är alltid lördag i hans kök. Han står där med en släng över axeln, vispar någon bearnaise, finhackar en chimichurri eller kokar musslor. Och jag blir så oändligt glad över att han är dålig på de där veckodagarna.

Mjölk eller havredryck?
– Mjölk. Alla gånger. Jag är som en liten kalv. Mu.

Vad har du alltid i kylskåpet?
– Som kalv har jag alltid mjölk förstås, samt 97 olika sorters marmelader och någon lök man kan steka vid behov.

Vilken mat väcker känslostorm hos dig och varför?
– Om någon serverat mig en liten isbjörnsunge på en bädd av hermeliner hade jag onekligen drabbats av en känslostorm. Men annars klarar jag nog det mesta. Men det är väl den där kålpuddingen min pappa gör. Den blir jag grinfärdig av.

Bästa mat-scen från tv, film eller bok?
– Jag går igång både på maten och det sociala. Alla filmer och böcker som beskriver middagar på svirriga restauranger där samtalen flödar högt och vin ropas in och det äts från varandras tallrikar samtidigt som relationer avhandlas gör mig lycklig. Du kan titta på nästan vilken italiensk eller fransk film som helst och bli tillfredsställd på den här punkten.

Vem, död eller levande, bjuder du in till middag i en drömvärld?
– Alltid min fina vän Anette. Hon är ljuvlig att laga mat med, hon tar alltid med sig en massa roliga viner, hon bjuder helt ogenerat på sig själv, har ett jädra gott humör och är marsipanrosen på vilken middagstårta som helst.

Vad vill du ha för tårta på sin födelsedag?
– Helst en sån där stor, gräddig sak som min man naket kan hoppa ut ifrån samtidigt som en liten orkester spelar för fullt. Men det kanske är för mycket begärt? Då nöjer jag mig med en riktig skön budapestbakelse.

Dina topp-3 favoritgodis!
– Allt med likör i! Mörka chokladgrodor med likör i… Mörk choklad med körsbärslikör i … Marsipan doppat i vilken likör som helst och sen vidaredoppad i mörk choklad. Och så vidare och så vidare. Men det ska vara mörk choklad!

Vart tar du med din kille för en bra middag? Vad beställer du? Vad beställer han?
– Jag och denna kille bränner nog det mesta av våra stålar på att äta. Hemma eller ute. Vi är lika dåliga på att knipa ihop den där plånboken båda två. Vi bor ju i samma kvarter, runt Mariatorget på Södermalm i Stockholm. Och vi brukar hålla oss häromkring. Han beställer en massa förrätter innan jag hinner blinka, som vi sedan slukar tillsammans. Vi hamnar ofta i råbiffhörnan båda två och där hänger vi bra tillsammans med massa kapris, rödlök och fransk senap. Han beställer alltid allt vin, jag fattar ingenting av vin. Men jag är jätteduktig på att dricka det jag får.

Bästa ingrediensen ever?
– Lök. Utan lök inget kul. Med lök – alltid kul!

Mest överskattade råvara?
– Det var kanske den där surströmmingen då. Räknas den som en råvara? Den är väl kanske mer sitt eget galna universum.

Hur dricker du ditt kaffe?
– Jag kokar starkt kaffe i min gamla mockakokare, sedan vispar jag rejält med varm mjölk (helst sån där UHT-behandlad mjölk så det smakar utomlands och sött…)och häller ner detta i någon av alla mina hundratals koppar som jag efter humör väljer mellan.

Du får bara äta en enda maträtt eller kaka i resten av ditt liv, vilken väljer du?
– En riktigt bra pasta bolognese med kålsallad. Det kan jag leva på länge, länge.

Bästa kokbok, kock eller mat-tv?
Måste ju säga att de där Chef´s table på Netflix är riktigt tokmysiga. Jag byggde en hel karaktär i min bok ”Hjärtslaget i Rosengädda” på en av de där kockarna …

Du har ju tillsammans med Anette Rosvall skrivit en kokbok om kladdkakor, Världens bästa kladdkakor. Vad är knepet för att få till en perfekt kladdkaka?
– Ut ur ugnen snabbt!!! Inte ligga och dra sig, då blir det torrt och inte det minsta kladdigt.

Vilken är din paradrätt, och kan vi få receptet på den?
– I ordet paradrätt skulle jag vilja lägga in en massa andra ord. För mig är paradrätt en måltid som är generös så alla man älskar kan bjudas in, riktigt billig så att alla har råd att bjuda in alla sina älsklingar och lätt att koka ihop så man inte får prestationsångest och drar tillbaka hela middagen. Därför tänker jag berätta för er om min kålsoppa med frikadeller. JAG VET! Det är extremt oglamouröst! Kan man tro. Men vad är glamour? För mig är det att bjuda hej vilt utan att behöva märka av det i plånboken. Svaret på den gåtan är… KÅLSOPPA! Och det är så gott och alla blir både överrumplade och lyckliga. Med ett litet jazzband, några stearinljus och de där samtalen som aldrig vill ta slut kan vi snacka om en riktig paradkväll.

Paradkålsoppa med paradfrikadeller (på en höft)

Själva soppan:
½ Vitkålshuvud, hackat
1 gul lök, finhackad
Smör
Köttbuljong
Sirap
Ättika
Salt
Svartpeppar
Ljus soja
Persilja

Fräs vitkålen och löken i smör tills de får lite färg. Salta, peppra och på med en skvätt sirap. Fräs igen. Pytsa på med vatten. Runt en dryg liter, lite beroende på hur många ni är! I med den köttbuljong du gillar bäst. Lite mer sirap, en försiktig skvätt ättika, mer svartpeppar, några skvättar soja. Sådär. Låt koka under lock medan du rullar frikadeller. Smaka av soppan noga. Den ska vara härligt ättikssyrlig och söt av sirapen och mustig av buljongen. Var försiktig med ättikan dock! Om du tar i för mycket är det svårt att backa ur. Men ett kryddmått i taget går utmärkt!

Själva frikadellerna:
500 g fläskfärs
½ gul lök riven
Vitpeppar ( generöst)
Svartpeppar ( generöst)
Salt
Persilja, finhackad

Blanda ihop allt riktigt noga och rulla små, små gulliga frickisar. Pytsa ner dem i soppan och låt dem koka där i 10 minuter. Så där. Nu är det bara att paradera ut med det hela till gästerna.

Inlägg skapade 46

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade inlägg

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka upp