Friday I´m in love: Linda Skugge

Säg mig vad du äter så ska jag berätta vem du är. Vi har frågat våra favoritpersoner om deras bästa matminnen och värsta smaker. Idag möter vi författaren Linda Skugge, som också kommit ut som en så kallad ”fussy eater”. 

Kära Linda, 

jag minns när vi var små och du skrev i krönikor i Expressen om att du döpte dina silverfiskar efter popstjärnor och jag, jag läste och blev storögd. Lyssnade igenom varje musiktips du gav oss läsare varje vecka, även om jag snabbt kunde konstatera att det mesta tyckte vi ganska olika om ändå. Jag minns att du började jobba på tidningen Ultra som var min favorit och hur jag slukade varenda ord som stod däri. Älskade hur dina meningar liksom hakade i varandra och blev till flöden och jag satt hemma och försökte härma, men det blev aldrig likt. Jag minns att vi träffades i natten på konserter, men du försvann alltid ganska kvickt och jag blev alldeles för full. Jag minns att du gifte dig. Och det gjorde jag med (fast det var ett så kort äktenskap att det knappt gills och ditt verkar hålla livet ut). Jag minns att vi stod på barrikaderna samtidigt, men ändå på olika platser, och skanderade för feminismen. Jag i min Darling-tshirt och du med din Fittstim-bok. 

Sedan minns jag att du blev mamma, en slags bokförläggare, startade pr-byrå, blev kristdemokrat och jag vet inte riktigt vad. Men emellanåt kom det böcker som du skrev som knockade mig totalt och jag fortsatte att nyfiket följa dig för det var så spännande att se vart du skulle ta vägen. Du blev kulturelit, drev teater med Martina Montelius och skrev så fingrarna blödde. Krönikor, romaner, manus, radio. Du blandade genrer och levererade böcker för barn, livsguider för föräldrar med barn som flyttar hemifrån (Ja jag tänker på dig Flygfärdig som för övrigt är kryddad med en massa billiga och superenkla recept) och ljudböcker för unga vuxna. Du skrev så mycket att jag suckade högt för att du var helt overklig. Du hördes i radio tillsammans med Annika Lantz. Du syntes i teve hos Malou på TV4 och tyckte saker, och det var ju perfekt för du har ju alltid varit så bra på att tycka saker som inte andra tycker, och kunna stå för det. 

Du skaffade katter. Jag blev hundägare. Du blev sjuk och maten blev din fiende. Mat är överskattat sa du och jag, jag ville testa allt, hitta nya smakkombinationer och restauranger. Jag ville skriva om mat och jag ville att du skulle berätta om dina matvanor för ditt sätt att tänka kring mat känns så olikt mitt.

Tack för att du ville vara med! Kommer alltid älska hur du är och det du gör. 

Sill är svårt tycker en fussy eater.

Hur ser ditt förhållande till mat ut? 

– Jag har alltid tyckt att mat är rätt trist. Ett nödvändigt ont. Det är sällan jag tycker något är gott och dessutom får jag nästan alltid ont i magen efter jag ätit. Det har alltid varit så. Jag vet att mina föräldrar hade svårt att få i mig mat som barn och att jag var hemskt mager.

På instagram har vi kunnat följa ditt liv som en så kallad ”fussy eater”. Hur blev du en sån? 

– Jag tror att man föds till en. Jag har alltid varit en fussy eater, väldigt skeptisk till sådant jag aldrig smakat och avskyr att ha saker i munnen. Använde till exempel inte napp som barn. Får kväljningskänslor av blotta tanken. Två av mina tre barn använde inte napp, det kanske går i arv. 

– Det allra värsta jag visste som liten var den där leken som förekom på en del barnkalas då man med förbundna ögon fick en sked med något otäckt i munnen och så skulle man gissa vad det var. Avskyr den sortens överraskningar.

Gör det något om dina barn blir likadana? 

– Just nu är det barnen som måste truga i mig sill eller kaviar, och inte tvärtom. De tycker att jag är asjobbig. Men jag fattar inte varför man ska smaka på saker fast man inte vill. Vad är vitsen med det?

Hur smusslar man undan mat på bästa sätt? 

– Jag som alltid brukar smussla med mig egen mat i väskan trodde att du menade så, det vill säga hur man smusslar in mat på kafé/krog och äter den utan att bli upptäckt. Jag brukar alltid ha medhavd macka med mig, var jag än går. Och tänker säga att jag har diabetes och måste äta ofta om någon klagar. 😀

Typiskt bra mat att ha med sig.

– Om du menar hur man kastar mat man inte vill ha så löser jag det genom att aldrig gå på middag hemma hos folk. För det serveras alltid mat jag inte kan äta och det är för jobbigt, då stannar jag hellre hemma.

Vad bjuder man dig på middag då för att det ska bli bra för alla?

–  Pommes frites! Det tycker alla om.

Vilken del av menyn tittar du på först: Förrätt, huvudrätt eller dessert? 

– Jag äter bara varmrätt.

Du får bara äta en ingrediens i resten av ditt liv, vilken väljer du? 

– Potatis.

Vad har du alltid i kylskåpet?

– Mjölk, yoghurt, smör, ost, ägg. Vanlig familjemat.

Cornichons är också gott tycker Linda.

Mest udda sak/produkt i skafferiet?

– Eftersom jag inte gillar några udda grejer så har jag bara vanliga saker hemma.

En gång för länge sedan skrev du en krönika om att det var svårt att hitta en restaurang i PARIS med mat som gick att äta. (Blev så provocerad!) Hur tänker du kring måltiderna utomlands?

– Haha! Den minns jag inte. Men varje gång jag är utomlands saknar jag hårt, mörkt bröd och sådant som inte är friterat. Jag gillar rågmjöl och frukt och sallad. Frukt och sallad gillar jag inte att äta utomlands med tanke på risken för matförgiftning. Så när jag kommer hem är jag alltid helt utsvulten.

Vilket kulinariskt kök är din favorit?

– Jag är förtjust i vanlig svensk husman.

Vad äter du för att bli varm? 

– Då dricker jag hett te.

Hur gör du när du är mitt uppe i skrivande och egentligen inte har tid att äta? 

– Jag klarar mig inte länge utan mat så jag tar alltid matpaus varannan timme. Jag äter lite och ofta. Förmodligen därför det är så jobbigt för mig att vara utomlands, då jag måste äta så ofta.

När en bok är klar kan man alltid fira med pommes frites!

Bästa mat att tugga på medan man läser? (Blir du upprörd om du hittar smulor/fläckar bland boksidorna?)

–  Vad som helst går bra! Mackor, gröt, varm mat. Nej, mina böcker blir alltid fläckiga. Det är en del av charmen.

Avsluta meningen: Andra lever för att äta, jag…

– Lever för att läsa.

Värsta mat-scen från tv, film eller bok?

–  De allra värsta matscenerna jag vet är de i Pippi där hon lägger skorna i maten eller häller ut den på golvet och sådant. Jag fick panik av att läsa Pippi som barn just på grund av hon äcklar så med maten.

Vilken musik lyssnar du på när du lagar mat? 

– P2.

Paradrätt och receptet till den!

– Bananpannkaka (man håller sig mätt väldigt länge).

LINda skugges mättande bananpannkaka

  • 1 banan
  • 2 ägg
  • 1 dl havregryn
  • 1 tsk vaniljsocker
  • 1 tsk bakpulver
  • Smör

Inlägg skapade 94

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade inlägg

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka upp