Friday I’m in love: författaren, debattören och ekonomidoktorn (!) Nina Åkestam Wikner

Säg mig vad du äter så ska jag berätta vem du är. Vi har frågat våra favoritpersoner om deras bästa matminnen och deras värsta smaker. 

Ibland undrar man ju, om det man gör och säger verkligen räcker för att påverka samhället åt ett mer jämställt håll. Vissa dagar känns argumenten man levt med så länge så slitna och grå, ja ett tag kändes allt faktiskt lite hopplöst till och med. Men så kom Nina Åkestam Wikner med nya, friska, smarta grepp. Hon blåste liv i debatten med ett fräscht språk och roliga argument. Så fick hon alla att vilja läsa Feministfällan, hennes bok som beskrivs som ”en obekväm uppgörelse med feminismens utmaningar” och är det bästa jag läst på ämnet sen Nina Björks Under det rosa täcket. (Det uppvaknandet…!).  

Nina Åkestam jobbade tidigare som reklamare, men när hon brände ut sig valde hon att skola om sig, gick handels, skrev en avhandling om stereotyper i reklam och gjorde klockrena analyser som fick branschen att lyssna. Hon blev författare och analytiker på Google ungefär samtidigt. Tänker att hon är exakt rätt person att ha på insidan för att få saker att hända i rätt riktning. Dessutom har hon fått flera utmärkelser för att hon är så inspirerande och en röst väl värd att lyssna på. 

Vi lyssnar storörat på henne i alla fall. Till och med, eller kanske framförallt, när hon talar om mat!

Vad åt du till frukost idag?

– Kokt ägg, soygurt, havrefras, äppelmos och te. Alla som inte har testat kombon soygurt, havrefras och äppelmos måste omedelbart göra det, spöar alla andra yogurträtter tycker jag. 

Vad har du för förhållande till mat? 

– Jag har alltid älskat mat. Jag gillar att laga, äta, titta på mat och tänka på mat. Min mardröm är att leva utan kök och typ äta färdigmat varje dag, som många jag kände när jag bodde i New York gjorde. Jag har alltid ätit tre lagade mål mat om dagen, även när jag var 20-nånting och singel. Ibland har jag sett det som ett problem (för att det tar mycket tid) och ibland som en tillgång, det har nog berott lite på hur jag mår i övrigt. I princip är det väl så att ju bättre jag mår på totalen, desto mer uppskattar jag att äta och tänka på mat. 

Om du känner någon som inte äter så bra, vad tar du med till hen då? 

– Eftersom jag lever med småbarn är detta ständigt närvarande. Barn är inte kloka när det gäller mat. Äter inget, äter allt, är hungrig varje timme och sen inte alls på tre dagar. Min (och min mans) lösning på det är att vi håller oss till rutiner och lagar mat vi själva vill äta. Så får barnen göra som de vill. Så… god och varierad mat är det tråkiga svaret på den frågan. 

Finns det feministisk mat?

– Det finns så många lager i den frågan! På ett sätt är all mat som äts av kvinnor feministisk, eftersom så mycket i vår kultur handlar om att kontrollera kvinnokroppen och förvägra den mat. Jag hittade en text jag skrev för typ sju år sedan, när jag senaste gången kämpade mig ur ätstörningar, som handlade om att äta müsli som motståndshandling. Alltså, jag älskar müsli men hade inte ätit det på flera år för att det innehåller mycket kolhydrater. Så att äta det kändes som ett fuck off till patriarkatet. 

En müsli för feminismen!

– Sen har vi det Kristina Sandberg skriver om i trilogin om Maj, vardagsmaten som ett uttryck för kvinnlig omsorg och kärlek som i princip aldrig har uppskattats och värderats av samhället (till skillnad från manliga kockars stilande på restauranger).  

– En annan aspekt är såklart matproduktionen, som kan vara extremt antifeministisk och utnyttja ojämlikheterna globalt, eller tvärtom lyfta kvinnors företagande. Och så naturligtvis matens klimatpåverkan, som ju alltid drabbar de fattigaste (och jordens fattigaste är mest kvinnor) värst. Så JA, det finns feministisk mat. 

Snyggaste matreklam du vet? 

– McDonald’s. Oftast ganska stor diskrepans mellan reklam och verklighet, men jag går på det VARJE gång. 

Ett av svenskarnas mest sökta ord lär vara kladdkaka, vilken maträtt/kaka skulle du vilja ändra det till? 

– Negroni. Jag tycker att svenskarna dricker alldeles för lite drinkar. Det som är så sjukt gott! 

Mer negroni till folket! Foto: The Spruce

Vilken barndomsrätt kommer du alltid hålla högt och varför? 

– Min mamma är otrolig på att laga mat så det är svårt att välja. Jag är liksom uppvuxen med allt ifrån fläsklägg och rotmos till foccacia, alltid hemlagat från grunden. Så det kanske snarare är ett förhållningssätt jag håller högt, att mat är gott och roligt och värt att lägga tid på. 

Vilken del av menyn tittar du på först: Förrätt, huvudrätt eller dessert? 

– Först förrätt eftersom det är godast, sedan varmrätt för att kolla om jag måste beställa en sådan eller om jag kommer undan med två förrätter. Desserten skippar jag oftast, sött är inte min grej (utom lösgodis). 

Var i restaurangen kan man hitta dig? 

– I baren! Jag är ju typ rätt folkskygg så att äta i stora gäng är inte riktigt min grej. Det leder dessutom ofta till att man tvingas ”beställa in lite olika grejer att dela på” vilket är det fucking värsta jag vet, förutom att ”ses lite tidigare och laga mat tillsammans” och överanvändande av adjektiv (typ ”smörslungad spenat” eller ”nykokt hummer”. Finns inget som förstör matupplevelser så mycket). Jag älskar att umgås med en person i taget och då är baren bästa stället att sitta på. Ofta är ju dessutom barmenyn godare. 

Vad är det konstigaste du ätit? 

– Det konstigaste är att jag mellan åldrarna 15 och 29 såg i princip all mat som en fiende. Så det konstigaste är nog allt jag inte har ätit (typ müsli). 

Vad bidrar du med till julbordet?

– Olika grönsaksrätter och sallader. I år tänkte jag lägga in sill också för första gången. 

Egen sill, lättare än vad man tror

Bästa mat-scen från tv, film eller bok? 

– Bästa som i härligaste är typ alla avsnitt av Pluras Kök. Ville alltid äta allt och umgås med alla när jag kollade på det. 

– Bästa som i mest drabbande är i boken Hon är inte jag av Golnaz Hashemzadeh Bonde där huvudpersonen i en scen har gått så djupt ner i depression och ätstörningar att det enda matrelaterade som finns i hennes lägenhet är tomma kesoburkar. Det är det sorgligaste jag har läst.  

Mest överskattade råvara?

– Bulgur. Jag har inte något emot bulgur i sig, men eftersom den har förstört så många cafésallader de senaste decennierna måste jag ändå säga den. Bulgur måste tillredas ordentligt (med buljong, olja och smör) och balanseras med andra grejer så att den inte tar över, annars borde den inte få serveras.

Bästa matdoft? 

– Kaffe och te, inte bryggt utan själva råvaran. Som utanför Sibyllan på Sibyllegatan i Stockholm.  

Vilken ost är godast? 

– Mår mycket dåligt av denna fråga. Som att fråga vilket av mina barn jag tycker mest om.  Alla ostar är godast om den som har gjort dem har brytt sig om dem. Men det gäller i och för sig all mat. 

Favoritpizza? 

– Är helt illojal, så någon jag inte har ätit på länge. Variation är grejen med pizza.  

Bästa kokbok? 

– Julia Childs Det goda franska köket. Kanske världens minst oväntade svar, men den är ju den enda som förklarar ordentligt varför man ska göra som de säger. Har för mycket problem med auktoriteter för att kunna använda kokböcker som bara säger till exempel ”torka av köttet med hushållspapper” och förväntar sig att man bara ska göra det utan anledning. 

Lotta Lundgrens Tio lektioner i matlagning har samma kvalitéer tycker jag. Ur båda de böckerna kan man laga allt av den anledningen, att de liksom anstränger sig för att jag ska lyssna på dem. 

Lottas andra kokbok är inte så dum den heller, kommer ut på nytt i vår…

Vem, död eller levande, bjuder du in till middag i en drömvärld?

– Kanske Caitlin Moran? Hon känns som en sådan som inte vill gå hem så tidigt. Jag skulle gärna bjuda henne på pasta, Barolo och grappa på min favoritrestaurang La Vecchia Signora och prata om varför feminism har blivit så himla tråkigt de senaste åren, och vad man kan göra åt det. 

Vilken är livets krydda? 

– Alkohol. 

Har du en paradrätt? 

– Sallad är det bästa jag vet och också det jag helst lagar. Det finns inget särskilt recept utan handlar mer om principer. Något ska vara varmt och något kallt, något salt och något sött, något hårt och något mjukt och den får inte under några omständigheter innehålla isbergssallad. En favorit på sommaren är ruccola, grillade nektariner, buffelmozzarella, bacon och balsamvinäger. En sallad utan ost är nästan alltid värdelös.  

Inlägg skapade 94

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade inlägg

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka upp