Friday I’m in love: författaren Carolina Setterwall

Det är fredag och vi gillar författaren Carolina Setterwall lite extra mycket idag. Med sin hyllade debutroman Lås oss hoppas på det bästa gav Carolina oss en självbiografisk berättelse om sorg och allt det som följer.
Vi funderade på det här med sorg och mat och passade på att fråga Carolina om det är så att grannarna verkligen kommer förbi med mat, sådär som på film, när någon nära har dött? Och, vad äter man ens när hela ens liv vänts uppochned?

Avsluta meningen: Äta bör man …

– … annars blir alla jättesura och det blir dålig stämning hemma. 

Vad åt du till frukost idag?

– Ingenting, om inte kaffe räknas som frukost? Att äta på morgnarna har aldrig riktigt varit min grej och jag misstänker att det finns åtminstone ett visst mått av genetik i det för min mamma och lillebror är likadana. Min son också, vad det verkar. Framåt elva, tolv brukar jag bli hungrig för första gången på dagarna. Vilket är lite synd, för som mat betraktad ÄLSKAR jag frukost. När jag levde ensam var ”breakfast for dinner” ett frekvent moment i veckorna. Någon skål yoghurt och granola här, några mackor med olika ostar där, kanske ett ägg om andan föll på och jag ville spexa till det lite. Mmmm, frukost. Men helst inte på morgonen. OM jag äter på morgonen är det förmodligen för att det råkar stå en frukostbuffé framför mig på ett hotell och för att jag är girig, inte för att jag egentligen har någon vidare aptit. Då väljer jag alltid klassiska frukostgrejer: smörgåsar, yoghurt eller gröt, ägg, någon frukt. Absolut inget som är tillagat eller stekt.

Vad har du för förhållande till mat?

– Det här är inget jag är stolt över, men jag verkligen sviiiiiintråkig när det kommer till mat. En ständig källa till besvikelse för matfantaster som bjuder mig på fantastiska rätter och för min mamma som i 40 år försökt ge mig olika maskiner till köket för att jag ska få upp intresset. Jag är så pragmatisk när det kommer till mat att det gränsar till extremt. Vilket är okomplicerat på så sätt att jag äter det mesta och tycker att det mesta är ”gott” men komplicerat när jag, som jag gör nu, lever med en matfantast (jag tänkte skriva matsnobb men raderade i sista sekund) som kan lägga timmar på en måltid och min smartaste kommentar är ”gott”. Personligen tycker jag oftast inte att det är mödan (eller pengarna, om vi snackar restauranger) värt? Att handla och laga mat, speciellt om den ska vara både hälsosam och snäll mot klimatet, tar så himla mycket tid och kostar så himla mycket pengar. Att äta den tar, vadå, tio minuter och sen har man en massa disk eller en fet nota framför sig. Kan inte någon bara uppfinna det där pillret som gör att man får i sig alla näringsämnen och blir mätt utan att behöva göra allt JOBB? Jag tycker det borde räcka att laga och äta mat till helgerna. På vardagarna är det mest ett nödvändigt ont. Känner jag.

Vilken del av menyn är mest intressant: Förrätt, huvudrätt eller dessert?

– Huvudrätt. Pga ovan nämnda ointresse. Huvudrätten fyller den viktigaste funktionen och hur deppigt det än är att erkänna så är jag cirka 100% funktion, som människa betraktad.  

Favoritrestaurang i Sverige?

– Jag älskar vår grannrestaurang, Stekpannan i Södermalms allé, och äter där minst en gång i veckan med min familj. Det är otroligt opretentiöst, väldigt mycket kvarterskrog á la 80-tal, men alla blir alltid nöjda. Plus att de har uteservering i kvällssol på sommaren, bara det? Barnen har fyra rätter att välja mellan: köttbullar, barncarbonara, fläskfilé med pommes frites eller grillkorv. De får glass efteråt. Och klubba instoppad i menyn! Redan där är det succé. De vuxna äter oxfilé, entrecote, lamm eller typ plankstek. Tänk en restaurang så som den var när du var ute och åt med dina föräldrar på åttio- eller nittiotalet? Så är Stekpannan. På det mysiga sättet. 

Din roman Lås oss hoppas på det bästa handlar om sorg och att förlora en älskad. Hur såg dina måltider ut under den tiden när allt var som värst?

– Jag minns inte ens mina måltider under det första året, vilket borde betyda att de var rätt enahanda och inte särskilt minnesvärda. Jag hade en ettåring då och han var kräsen (surprise!) när det kom till allt som var ”kladdigt”, allt som var svårtuggat, allt som hade konstiga färger och tja, i princip allt som inte var korv eller köttbullar. Jag var också så pass utmattad att det inte riktigt fanns på kartan att ”utmana” honom eller att laga en maträtt till honom och en till mig själv. Med andra ord tror jag att jag levde på falukorv och köttbullar i princip alla veckans dagar i minst ett år, med undantag för när en vän eller familjemedlem kom och hälsade på eller jag blev hembjuden till någon annan. Vilket jag i och för sig blev ganska ofta, som tur var.

Har du något matminne från den tiden som för en stund ljusade upp livet en aning?

– Faktiskt inte av maten som sådan utan av sällskapet. De gånger någon kom hem till mig och lagade middag eller de gånger jag var bortbjuden. Avbrotten i ensamheten och isoleringen? Jag hade kunnat äta mossa med bark till middag då, det hade ändå varit härligt. Men det gjorde jag såklart inte för ingen jag känner är lika ointresserad av mat som jag.  

På tv ser man ofta att grannar och vänner kommer med mat när någon går igenom något svårt. Var det så för dig med? Vad kom de med för mat?

– Det var verkligen så, framförallt de första månaderna. Familj och vänner agerade ett slags ambulerande vårdhem den första tiden: någon fixade tvätten, andra fixade maten, någon hjälpte till med Ivan osv. Det var oumbärligt och jag vet inte hur jag hade orkat mig igenom den första tiden annars. En grej som jag minns från de första veckorna var att en av mina kompisar kom med en påse protein bars, heter de så? De där kompakta, rektangulära nötiga med typ russin och torkade frukter och lite mosade korn som såg ut som en nyttig chokladbit och som gjorde en mätt i flera timmar efteråt. Det var otroligt bra för mig då. Har inte ätit en sedan dess, inte innan heller. Men var sak har sin tid och denna tid var tydligen min protein bar-tid.

Finns det någon mat eller dryck som fortfarande gör dig sorgsen, eller kanske glad för att du minns personen som du tyckte om och som gick bort?

– Personen som jag förlorade, Aksel, var ganska lik mig på det sättet att mat kanske inte var något som någon av oss ägnade supermycket tankeverksamhet åt? Han var dock kräsnare än jag och tyckte inte om det han ansåg vara suspekt mat – tyvärr ingick fisk och skaldjur i denna kategori. Liksom många vegetariska rätter. När vi åt på restaurang valde han fler än en gång ett säkert kort för att inte bli besviken. Fanns det ”köttbullar och rårörda lingon” så var det lite av ett stående skämt att han skulle välja det. På hans begravning var det därför ingen tvekan om vad vi skulle äta till minnesstunden efteråt. Köttbullar såklart, och rårörda lingon, och potatismos. Den rätten blev, i all sin enkelhet, liksom lite hans.

Vilken mat associerar du med sorg?

– Ingen mat alls. Ingen aptit alls. Lätt illamående dygnet runt. Odiskad disk. Halvtomt kylskåp.

Var äter eller dricker du för att boosta inspirationen när du skriver?

– Kaffe i mängder. Ibland unnar jag mig en cola och känner mig lite tantigt BUSIG sådär? Jag har ganska korta arbetsdagar, mellan typ 09:30 och 15:30, och jobbar hemifrån vilket innebär att jag sällan tar mig ut, varken i köket för att bre en smörgås, på stan för att äta lunch (vilket jag borde) eller ta en promenad (vilket jag också borde). Lagom till lunchtid brukar jag unna mig den där frukosten jag inte åt till frukost. En vanlig dag är mitt första riktiga mål mat middagen och pinsamt nog är det inte ens jag som lagar den, vilket också innebär att jag får alldeles för god mat mot vad jag förtjänar.

Vilken barndomsrätt kommer du alltid hålla högt och varför?

– Mina föräldrar skildes när jag gick i trean och jag och min lillebror bodde tillsammans med vår pappa. Han var – inte helt olikt mig – inte svinintresserad av matlagning. Men jag minns hur han ändå försökte ”festa till det” för oss ibland, genom att tex färga makaronerna med karamellfärg eller låta oss äta på golvet, under bordet, som en picknick. Den grejen har jag tänkt ofta på som vuxen. Hur himla gulligt det var.

Annars var potatisbullar min favoriträtt i skolan. Oklart varför? En gång skulle min kompis mamma laga det för att göra mig glad när jag var där på middag och serverade då stekta, på gränsen till brända, klumpar av pulverpotatismos. Det var fruktansvärt äckligt. Men det tog inte bort min kärlek till RIKTIGA potatisbullar. Dvs massproducerade. Jag köper hem det ibland fortfarande. Ingen i familjen är lika förtjust som jag.

En sista maträtt som jag förmodligen alltid kommer förknippa med barndom, eller tonår, är älg (eftersom pappa var jägare och en älg räcker till ALLDELES för många middagar för min smak) men den rätten håller jag dessvärre inte särskilt högt. Har fortfarande svårt för svartvinbärsgelé efter alla dessa älg-middagar.

Även om du inte har ett brinnande matintresse så tänker jag att du kanske tycker extra mycket om nåt som din kille brukar laga till exempel. Vad ska han laga för att göra dig glad?

– Nu vet jag inte om min trovärdighet som matkritiker har skjutit i höjden under den här intervjun, men jag lovar: han är fantastisk på ALL mat? Det är lite som att leva med en passionerad talang som tvingas kasta sina pärlor (maträtter) till svin (mig) varje dag. Ingenting han gör blir liksom tråkigt eller simpelt? Därför är det omöjligt att välja. Men om jag var tvungen, med kniven mot strupen, kanske jag hade valt hans räkpasta (med grädde bladpersilja, citron, chili, vitlök, handpillade räkor, koriander) eller någon av hans wokar eller nudelsoppor (mexikansk koriander, fisksås, chili, citrongräs, sesamolja osv).

Mjölk eller havredryck?

– Havredryck, för miljön.

Champagne eller kombucha?

– Champagne. Älskar champagne. Har i och för sig inte riktigt fattat vad kombucha är men det står på min att ta reda på-lista. Skulle jag gissa har det med ”goda bakterier” att göra och har blivit trendigt hos samma gäng som älskar… yoga? Tysta retreats? Horoskop? Surdeg? Kommer googla kombucha redan ikväll känner jag.

Vad har du alltid i kylskåpet?

– Ost! Om det inte finns ost i mitt kylskåp blir jag genuint ledsen. Jag minns när jag flyttade hemifrån första gången och skulle leva på studiebidrag och alltid var fattig. Det fanns veckor i slutet av månaden då jag inte hade råd med ens en ynka goudaost på Willys, eller RIMI, eller någon av de andra billiga kedjorna. Då kändes livet urholkat och jag tänkte på allvar tankar som ”när jag blir vuxen ska det alltid finnas ost hemma”. Så blev det också. Idag finns ständigt ett antal ostar i min kyl. Västerbottensost för att min bror jobbar där och förser mig med rejäla bitar varje gång vi ses. Grevéost för att det är allround-favoriten som funkar med barnen. Parmesan såklart. En härlig cheddar ibland. Till helgen någon gruyère och vår nya favorit: Kaltbach! Den är ljuvlig.

Vilken mat väcker känslostorm hos dig och varför?

– Hmm. Kan inte minnas några känslostormar relaterade till mat? Jo en gång fick jag en hummermacka på surdegsbröd av min kille som fick mig att gråta för att den var så god.

Bästa mat-scen från tv, film eller bok?

– Försöker verkligen komma på en enda men det enda som ploppar upp är scenen i När Harry mötte Sally där hon fejkar en orgasm och det där fiket i Vänner. Hej jag är hundra år och mat-illitterat.

Vem, död eller levande, bjuder du in till middag i en drömvärld?

– Enkelt: min pappa. För att han dog när jag var 18 och för att jag så himla gärna skulle vilja ha en relation med honom som vuxen. En middag vore absolut bättre än ingenting. Nu när jag tänker på det inser jag att jag inte ens vet vilken hans favoriträtt var. Hade han ens någon? Han dog liksom när jag fortfarande var en egocentrisk tonåring som hellre var med kompisar och pojkvänner än att äta middagar med familjen och nu är det ju, pga orsak, för sent. Så himla sorgligt.

Vad vill du ha för tårta på sin födelsedag?

– En klassisk Princess duger fint för mig. Men egentligen är jag nog ingen tårtperson? Köper mest tårta för att barnen tycker att det är viktigt med tårta. Innan jag fick barn bjöd jag garanterat på vin och kanske några Ballerinakex på ett eventuellt kalas.

Dina topp-3 favoritgodis!

– Kryptoniter, turkisk peppar, sura nappar. Surt och salt ska det vara.

Vart tar du med din kille för en bra middag? Vad beställer du? Vad beställer han?

– Tyvärr (för honom) är det oftast han som tar med mig till bra restauranger pga, tja, jag är som jag är. Vi gillar Bistro Sûd för att det ligger nära och är mysigt och familjärt. Han beställer ofta ostron eller rökta räkor till förrätt om det finns på menyn, det gör inte jag. Jag hoppar över förrätten och unnar mig möjligtvis en ostbricka efter varmrätten i stället. Till varmrätt väljer vi båda fisk nio gånger av tio.

Bästa ingrediensen ever?

– Koriander, ost, fisksås. Inte tillsammans. ELLER?  

Mest överskattade råvara?

– Är tryffel en råvara? I så fall säger jag den.

Favoritkafé i världen, vad beställer du?

– Jag fikar inte så mycket längre. Det beror troligtvis på att jag är småbarnsförälder utan tid över vid sidan av familj och jobb. Att fika med en femåring, åtminstone min egen, är verkligen ingen hit? Då prioriterar jag hellre ett glas vin med en vän om jag har barnvakt. 

Du får bara äta en enda maträtt eller kaka i resten av ditt liv, vilken väljer du?

– Mackor såklart. Skulle på allvar inte ha något emot om det infördes en lag som sade att folket måste äta mackor och mackor enbart, från och med idag.

Bästa kokbok, kock eller mat-tv?

Nej men hörni ni kan inte FRÅGA mig om det? Efter allt jag har bekänt! Jag vet inte! Jag har inte läst en kokbok sedan jag flyttade hemifrån och fick med mig en Hemmets kokbok från 70-talet och slog upp recepten på pannkakor och sockerkaka så många gånger att det blev intorkat mjöl och ägg på de sidorna och halva boken klibbade ihop.

På frågan om mat-tv säger jag Chefs Table, men det är bara för att det i princip är det enda matprogram jag har sett. Har iofs bara sett ett avsnitt: det om Ivan Ramen i New York – dels för att jag hade varit där och ätit men kanske mest för att snubben hette Ivan, ett namn som ligger mig så varmt om hjärtat att jag bad att få köpa servitörens t-shirt när jag var där – men det rekommenderar jag varmt!  

Vilken författare skriver bäst om mat?

– Helt säkert någon som jag inte har läst eller som jag har läst men kanske dristat mig till att skumma ”lite” genom just matbeskrivningarna.

Inlägg skapade 40

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade inlägg

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka upp