En pesto extra allt

Varje gång jag säger namnet Massimo Bottura börjar min fantastiska italienska väninna flacka vilt med blicken och så fnyser hon att ”det verkligen inte var han som uppfann cacio e pepe” och ”vem tror han att han är”. Massimo Bottura är alltså en av världens bästa kockar. För ett par år sedan låg hans finsmakarrestaurang Osteria Francescana på första plats på listan med världens bästa krogar. Han är kompis med den roliga konstnären Maurizio Cattelan (som bland annat tejpat upp sin gallerist på en vägg), vilket märks i restaurangen som är strösslad med Cattelans konstverk: Duvorna som satt i taket på en Venedig-biennal (och verkade göra sånt duvor är bra på) för ett par decennier sedan kan man till exempel hitta här, de sitter i ett hörn och glor på dig när du kommer in i restaurangens förmak.

När Bottura kom på vad konst kan göra med en, och hur modern konst kan göras, blev han superinspirerad och bestämde sig för att försöka överföra samma metoder på  matscenen. Så kanske är det därför han är så exalterad över signaturrätten Oooups I dropped the lemontart? För inte bara kunde han göra något nyskapande och konstnärligt av det, det blev bra storytelling också. Precis som något en modern konstnär i hans bekantskapskrets skulle ha gjort.

Enligt historien så tappade en kock en perfekt tillagad citronpaj i golvet så den gick i tusen bitar. Hen började gråta, men Massimo sa: Det gör inget, vi gör något fint av det…

Cattelan är också med i förordet på kokboken ”Never trust a skinny italian chef” – vars titel väl ändå är det ultimata beviset på att den pinniga mästerkocken har stor humor?! Dessutom gjorde han ett litet gästspel i roliga komedi-serien Master of None (tyvärr visade det sig ju sedan att Aziz Ansari som skapade serien inte var jättebra på att ta kvinnor, vilket outades i me too-rörelsen och efter det vet jag faktiskt inte vad som hänt med honom. Förmodligen bidar han väl sin tid?). 

I allafall älskade jag Massimo Bottura när jag först såg honom i Chefs table på Netflix. Han var med i den första säsongen och osade av glädje, berättelser och vilja att förmedla något som var större än honom själv. Tyckte jag. Men så pratade jag med min italienska väninna som hade sett samma avsnitt, och såg henne förvandlas. Hon vräkte ur sig att han var pompös och hur löjligt det var att han kunde stå där och säga att han hade räddat en hel regions ekonomi och det värsta av allt var ju att han påstod att han hade hittat på den klassiska italienska enkla bondrätten cacio e pepe – som i princip består av pasta med ost och peppar. (Här är en variant som Sandra Beijer gör)

Efter det kan hon inte höra hans namn utan att börja koka inifrån. Jag tycker hon är lite hård emot honom. Han har ju faktiskt förnyat en rad italienska recept och serverar dem framförallt som konstverk. Det kan man väl inte vara arg på?!

I det program jag såg gjorde han faktiskt inte heller anspråk på en av Italiens nationalrätter, men efter en jordbävning som skakade sönder hela regionens parmesanostar kom han på att man kunde göra en buljong på ost (så att den sprängda osten skulle gå att använda) när man lagade just cacio e pepe – och den varianten av risotto blev i hans tycke ännu godare. Han hade iochförsig nog inget emot att bli kallad Italiens räddare och regionens hjälte. Men vem skulle det? 

Som ni hör är jag väldigt förtjust i Massimo Bottura, tycker han verkar älskvärd och har roliga idéer för sin matlagning, så när han dök upp i en digital matlagningskurs på min dator, signade jag upp mig direkt. Han hade uppfunnit en ny pesto (Enter min kompis imitation av honom ”I invented the italian thing called pesto”). Pesto kan man ju göra i tusen olika kombinationer så det var väl egentligen inte så revolutionerande (men läste häromdagen att någon använt en potatis istället för ost för att göra peston vegansk och att det hade funkat hur bra som helst. Intressant ju!), men jag lagade den och kände att jag aldrig mer ville göra en vanlig pesto. Smakerna fick djup med hans variant, och den var himla mycket billigare (den saknar pinjenötter, vilket Massimo sa i kursen att han tyckte var perfekt, för vem behöver dyra pinjenötter när det finns billigare alternativ…) 

Pesto kommer från det italienska ordet pestare som betyder mosa/krossa.

BOTTURAS PESTO

  • 200 g basilika

  • 50 g persilja

  • 120 g mynta

  • 25 g vitt bröd, fint smulad

  • 2 vitlöksklyftor

  • 2 msk olivolja

  • 50 g parmesan

  • 1 msk salt

Gör så här:

  • Mixa ihop basilika, persilja, mynta, brödsmulor, vitlök och 5 isbitar tills allt är finhackat och härligt.
  • Tillsätt olivoljan, osten och salt och mixa lite till tills allt är fint ihoprört.
  • Servera med perfekt kokt pasta (gärna fusilli pga det är godast med skruvad pasta till pesto)
Inlägg skapade 71

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade inlägg

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka upp