Barnsligt gott socker

På en skylt vid Skansens sockervaddsstånd står det skrivet: ”Sockervadd innehåller två sockerbitar, i en risifrutti finns det elva sockerbitar” och där någonstans faller alla argument för att barnen inte ska få köpa varsin strut. Hade iochförsig kunnat börja snacka om mättnadskänsla och näringsvärde, men vem är det jag försöker lura då egentligen? Dessutom vill jag ju inte beröva dem på deras bästa barndomsminne. Minns ju själv hur festligt det kändes den där gången varje sommar när vi äntligen kom iväg till ett tivoli, dagen som var årets höjdpunkt och allt var tillåtet. Det pirrade i magen av spänning för vad jag skulle utsätta mig för, jag skulle våga mer den här gången, flyga högre, snurra snabbare, vinna allt och orka vara uppe längre, helst hela natten. Men ska sanningen fram började jag krokna redan efter ett par timmar och traditionsenligt gjorde vi en paus innan de livsfarliga trapporna på Lustiga huset. 

Och det är framför allt den där pausen som är fastetsad i minnet. Alldeles mör satt jag tyst på en bänk och försökte förstå hur lycklig jag var som ens var där på plats, jag tittade på veteranbilarna som susade fram mellan några träd och sedan bort ut över vattnet som glittrade mot ett Stockholm i solnedgång. Öronen dunkade av alla skrik och högljudda karuseller, men inuti magen kändes det varmt. Jag såg mamma som kom emot mig, och bakom eller kanske ovanför henne, svävade lycka i form av sockervadd. Sockervadd var som att äta moln, moln som smälte i munnen och knastrade mellan tänderna och som gjorde en kladdig, törstig och stjärnögd. Vi åt tysta bredvid varandra där på bänken. Ett syskon kom förbi och snodde åt sig en tuss – men det gjorde inget för sockervadd tar ju aldrig slut! När jag kände mig färdig var jag stark igen och redo för de skrattande speglarna och rummet där man blir snedbent. Magen var ju alldeles full av ett stort, sött moln!

Sockervadd är att äta barndom.

I över hundra år har barn och vuxna njutit av sockervadd. En TANDLÄKARE teamade upp med en godismakare och spann sockertrådar som de sålde under namnet ”Fairy floss”. 25 år senare gjorde en annan tandläkare en liknande maskin med döpte om fluffet till sockervadd eller ”cotton candy” om vi ska vara noga eftersom det hände i USA. Succén var såklart given. 

Gröna Lund öppnar nu i helgen, men jag känner mig inte lika entusiastisk över det som jag en gång var. (Hörde häromdagen några barn som tittade mot nöjesfältet och ropade: ”Jag ska åka Ikaros” och bara tanken fick mig att rysa. Av skräck.) Nu lutar jag mig tillbaka, med en drink spetsad med sockervadd i handen för att ändå få optimal nöjesfältkänsla, och bara tittar på spektaklet. 

Sockervadd i vuxenversion är inte dumt det heller. (Recept av Lauren Conrad)

Champagnedrink spetsad med sockervadd

  • Sockervadd (finns att köpa på burk)
  • En skvätt St Germain-likör
  • Champagne

GÖr så här:

  • Lägg sockervadden i botten. Skvätt på lite likör och toppa med champagne. Njut av barndomsminnena!
Inlägg skapade 98

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade inlägg

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka upp