A girl´s gonna eat!

”Jag vet inte riktigt varför jag älskar mat i barnböcker så mycket, jag bara gör det. Det är något nästan Proust-aktigt med vissa av maträtterna som förekommer där.”

Vi har precis avslutat en workshop och är väldigt hungriga. Kanske är det för att vi äntligen får den där pizzan som arrangörerna lockat med, som vi kommer in på ämnet. Författaren Helena Dahlgren, som just nu förkroppsligar varje häst-och dataspelnörds dröm, eftersom hon fått äran att skriva böckerna om Ödesryttarna som är baserade på det äventyrliga online-spelet Star Stable tar en tugga av sin slice och ler:

– Till exempel minns jag hur besviken jag blev när jag smakade turkisk konfekt för första gången och insåg att det inte alls är sådär magiskt gott som C.S. Lewis får en att tro.

Minns ni? När Edmund träffar häxan för första gången, i boken Häxan och Lejonet, frågar hon vad han helst skulle vilja äta. Han svarar blixtsnabbt och lika blixtsnabbt har han fått en hel låda full med turkisk konfekt. Oj vad han njuter och oj vad lätt det var att förråda sina syskon efter det.

Ja svarar jag och får upp en bild på alla konserverade burkar med skinka i huvudet. Det var det ju det enda som barnen i Fem-böckerna av Enid Blyton åt på sina äventyr. Varför tog de alltid med sig något så äckligt? Det undrade jag då och det undrar jag fortfarande. Vem äter ens sånt? 

Varför kommer man ihåg all mat från böckerna man läste då så väl, är det för att man alltid var hungrig när man var liten? 

– Jag har insett att mina älsklingsböcker från barndomen nästan undantagslöst är späckade med matreferenser. Det är ett så enkelt och fint sätt att skapa gemyt, säger Helena.

– Intrigen stannar upp, man får vila lite i ett behagligt nu. Sådana pauser är guld, tycker jag. Därför är jag sååå nöjd med att jag fick in en sekvens med scones med jordgubbssylt i min senaste bok, Ödesryttarna: Legenden vaknar.

– I större delen av boken är de fyra tjejerna ute och rider i skogen eller befinner sig i en jobbig parallellvärld som hotar att läcka in i vår värld, så tillfällena att mysa till det med scones var inte helt lätta att få till – men det gick! 

Varför var det så viktigt för dig då flikar jag in som fråga. 

– Dels är det nog en mammig grej: jag vill inte skicka ut mina tonårstjejer på uppdrag utan att de ätit ordentligt. Så fort jag får en chans låter jag dem äta något, haha.

– Kanske är det också en sorts feministisk strategi: a girl’s gotta eat. I vissa böcker existerar inte mat alls – VARFÖR, undrar jag då? Det är en så stor och viktig del av livet att det rimligen borde ätas massor i böcker också.  

Åter till sconesen, som var så supersvåra att få till där ute i ödemarken. Men i ett gods serverades flickorna te, scones och jordgubbssylt i köket. För som Alex, en av de fyra Ödesryttarna, säger: Det är aldrig bra att möta ondskan på tom mage. 

Inlägg skapade 53

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade inlägg

Skriv din sökning ovan och tryck enter för att söka. Tryck escape för att avbryta.

Tillbaka upp